Ungdomens Röda Kors

När jag var 7 år gick jag med i URK (Ungdomens Röda Kors). Lyckliga oss i Frenninge som hade Lisette & Carl-Åke Lähnn som ledare/förebilder. Allt man kunde göra gjorde dom för Röda Korset och URK. Lisette ville alltid väl, hon bakade världens bästa tigerkaka och hon grejade och fixade alltid. Jag skall villigt erkänna att som 7 åring och uppåt var jag inte alltid riktigt med det klara i allt hon sa, för hon var sträng. Så hon tyckte mycket och det gjorde ju jag med, så ibland blev det lite kollision när jag ifråga satte saker. Men, oj vad vi lärde oss; alla läger vi var på, alla resor dom arrangerade (ja, kan ni tänka Er att vi var i Stockholm och bodde på Chapman´s), våra kattafester där vi slog katten (porslin) ur tunnan, våra julfester, alla våra tävlingar i första hjälpen – där vi reste runt och tävlade i Södra Sverige. Denna tävling vann vi ett år och då gick vi vidare till final på Gotland. Jag satt i styrelsen och lärde mig styrelsearbete, vi packade julklappar till barnhem i Rumänien vi gick lucia på Solkullen (ålderdomshem) varje år.

Men, det viktigaste av allt var vår gemenskap och att vi gjorde allting tillsammans. Lisette var så noga med att vi skulle förstå Röda Korset, varför RK grundades, vem som grundade det och RK grundprinciper.

Ja, jag kan detta fortfarande som ett ”rinnande vatten” och det är jag glad och tacksam för. Det jag också är väldigt glad för är att när jag 1981 gick en funktionärskurs som hölls av URK fick jag detta diplomet. Läs texten; ”Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon” – exakt 24 år senare, 2015 träffar jag Emerich Roth, överlevare från Förintelsen, och han säger precis samma sak! Se under fliken 2014 – 2019, Allt händer i möten.